Att vara riksdagsledamot innebär förstås att man både förväntas – och har valt – att hålla på med en mängd olika frågor. Fredagen blev en av de dagarna när bredden på uppdraget blev tydlig; först omröstning i kammaren om att skicka JAS-plan till Libyen, därefter paneldebatt i Timrå om framtidens gymnasieskola.
Det var SVEA – Sveriges elevråd, som anordnade debatten i samband med deras årliga elevrådskongress. På Timrå gymnasium hade de samlat ett par hundra aktiva elevrådsrepresentanter från runt om i Sverige. Det blev en bra och annorlunda debatt där förutom jag själv också Rosanna Dinamarca (V) och Jabar Amin (MP) från utbildningsutskottet deltog.
SVEAS ordförande Tobias Jobring fungerade som debattledare och gjorde sitt bästa för att få debatten att handla om de stora framtidsfrågorna. Jag håller med honom – och SVEA – om att skolan måste bli mer dynamisk, mer modern och framtidsinriktad. Debatten kretsade mycket kring vilka kunskaper och färdigheter som samhället behöver om 20 år.
Men för mig var det också viktigt att poängtera att allt inte är fel med dagens kunskapsmål och kunskapskrav. Visst ska vi bli bättre på att använda modern teknik och visst kan vi göra skolan roligare och mer anpassad till vår tid. Men det betyder inte att kunskapskraven i matte, svenska och alla andra ämnen kan sänkas. Tvärt om!
Debatten visade också tydligt hur många olika förväntningar det finns och bredden på vad elever önskar sig av sin utbildning. Det stärkte mig i min övertygelse om att valfriheten är viktig, en och samma skola passar inte alla elever.
