Friskolorna står alltid i fokus, inte minst hos dem som försöker motarbeta valfrihet och mångfald. För många verkar det nästan som att de fristående skolorna har blivit något som många till vänster använder som slentrianmässig förklaring till allt som är fel i skolan.

Det är en djupt felaktig beskrivning. Självklart finns det både bra och dåliga friskolor, precis som det finns bra och dåliga kommunala skolor. Däremot är det tydligt att de möjligheter som valfriheten ger också har stärkt kvaliteten och gett dagens elever helt andra möjligheter att välja en utbildning som passar just dem.

Utredningen ska bland annat undersöka om och hur vinster i skolan ska hanteras och hur information om offentliga och kommunala skolor kan bli mer lättillgänglig för elever och föräldrar.

Det är bra att vi tittar på de här frågorna, utgångspunkten måste vara att alla skolor ska vara bra skolor. Men de fristående skolorna har gjort svensk skola bättre och är här för att stanna.

Det har byggts alldeles för lite i Sverige, under lång tid. Faktum är att vi i Sverige de senaste 20 åren byggt mindre, per capita, än våra grannländer. Det har särskilt hårt drabbat studenter och unga människor som ibland fått fundera mer över var de ska bo än på sin första tenta.

Misslyckad subventionspolitik har skapat en enorm ryckighet i bostadsbyggandet och drivit upp byggkostnaderna till de högsta i hela Europa. Jämfört med övriga EU är det 55% dyrare att bygga i Sverige, vilket inte bara kan förklaras av att man behöver mer isolering på 60:e breddgraden än runt Medelhavet.

Alliansen har vidtagit en lång rad åtgärder för att komma tillrätta med problemet. Det handlar om att förenkla byggreglerna och boendeformerna, en ny planprocess som går snabbare och om att vi reformerat spelreglerna på bostadsmarknaden på ett sätt som gör att kommuner och byggbranshen får långsiktiga villkor. Till det har vi gjort det mer lönsamt för de som redan äger ett boende att hyra ut delar av sin bostad till en student.

Jag har stor respekt för att många är otåliga och tycker att det går för långsamt, men det tar tid att rätta till 20 år av misslyckad bostadspolitik. Nu har regeringen gett Boverket i uppdrag att informera kommunerna om olika sätt att underlätta och stimulera till nyproduktion av studentbostäder. Det kan förhoppningsvis också ge effekter ganska snabbt.

Oppositionen då? Ja, Veronica Palm som företrädde Socialdemokraterna i debatten gick hårt ut och kritiserade naturligtvis regeringen hårt, som vanligt. Desto fattigare var det med egna förslag, förutom mer av samma misslyckade subventionspolitik.

För mig som inte direkt är en van fjällvandrare var det en minst sagt annorlunda upplevelse, men också väldigt lärorik. Sverige ligger långt framme och det är uppenbart att Abisko klarar sig väl i konkurrensen om de bästa forskarna – inte minst för att de har en väldigt bra infrastruktur i området. Jag tror det är nyttigt för politiker att komma ut och se detta på plats, en smältande glaciär blir betydligt mer begriplig under ett par broddar än i en slideshow i riksdagen.

Promenaden på och informationen om de smältande glaciärerna var också oerhört intressant. Den forskning som bedrivs i Tarfala är viktig för att få förståelse för hur vårt klimat förändras och hur vi bäst kan förbereda oss på klimatförändringarna. Både de som är helt naturliga och de som människan är ansvarig för.

De politiska frågorna handlade, som det ska på en årsstämma, om allt mellan himmel och jord. Till den första kategorin hör diskussionen om kyrkovalet och huruvida Moderaterna som politiskt parti ska ställa upp i valet till Svenska kyrkan. Det fanns två motioner i det här ämnet och en av dem var skriven av min riksdagskollega Elisabeth Svantesson och mig.

Det finns många moderaterna som gör goda insatser i Svenska kyrkan, men frågan är om det inte är dags att fullfölja separationen mellan stat och kyrka? Kyrkan är en del av det civila samhället numera och det känns märkligt att samma politiska partier som finns i riksdagen också finns i kyrkans ledning. Vi tycker i alla fall det och föreslog därför att Moderaterna som parti inte ska delta i nästa kyrkoval. Vi tror att Svenska kyrkan får bäst möjligheter att utvecklas om den styrs av sina medlemmar, inte av de politiska partierna.

Motionen bifölls av stämman och diskussionen får nu fortsätta på vår partistämma.

Jag tillhör dem som alltid tyckt att skilda valdagar för nationella och lokala val är bra. Visst blev valdeltagandet ganska lågt i omvalet, men det är i sig inte ett argument mot skilda valdagar. Det positiva med omvalrörelsen har faktiskt varit att den handlat om lokala frågor. Varenda affisch, varenda flygblad och debatt handlade om vad partierna ville göra för Örebro. Den typen av valrörelser får vi normalt sett aldrig uppleva eftersom de lokala frågorna ofta försvinner i den nationella debatten.

Att skilda valdagar fortfarande är en bra idé skrev jag om i veckan på Newsmill.

Det var SVEA – Sveriges elevråd, som anordnade debatten i samband med deras årliga elevrådskongress. På Timrå gymnasium hade de samlat ett par hundra aktiva elevrådsrepresentanter från runt om i Sverige. Det blev en bra och annorlunda debatt där förutom jag själv också Rosanna Dinamarca (V) och Jabar Amin (MP) från utbildningsutskottet deltog.

SVEAS ordförande Tobias Jobring fungerade som debattledare och gjorde sitt bästa för att få debatten att handla om de stora framtidsfrågorna. Jag håller med honom – och SVEA – om att skolan måste bli mer dynamisk, mer modern och framtidsinriktad. Debatten kretsade mycket kring vilka kunskaper och färdigheter som samhället behöver om 20 år.

Men för mig var det också viktigt att poängtera att allt inte är fel med dagens kunskapsmål och kunskapskrav. Visst ska vi bli bättre på att använda modern teknik och visst kan vi göra skolan roligare och mer anpassad till vår tid. Men det betyder inte att kunskapskraven i matte, svenska och alla andra ämnen kan sänkas. Tvärt om!

Debatten visade också tydligt hur många olika förväntningar det finns och bredden på vad elever önskar sig av sin utbildning. Det stärkte mig i min övertygelse om att valfriheten är viktig, en och samma skola passar inte alla elever.

Det finns många som lyckas bra och klarar sig väl i den svenska gymnasieskolan. Tyvärr är helheltbilden en annan; alldeles för många hoppar av eller klarar sig inte igenom gymnasiet med godkända betyg. Faktum är att efter fem år saknar var fjärde elev slutbetyg från gymnasiet.

Nu reformerar vi den svenska gymnasieskolan och höjer kvaliteten. Det blir nya gymnasieprogram, en ny struktur och nya ämnen. Yrkesprogrammen förstärks genom att de tydligare fokuserar på just yrkesutbildningen. De högskoleförberedande programmen förändras och även där stärks kvaliteten.

Tillsammans med de övriga skolreformer vi genomför kan vi börja vända utvecklingen och ge fler elever chansen att lyckas.

Intressant att notera var att det helt uppenbart fanns en dresscode bland lärarna. Inte så att alla gick runt i kostym och slips, men betydligt mer uppklätt än vad man normalt ser på landets skolor. Med all respekt för stora och dyra reformer som lärarlegitimation och förbättrad lärarutbildning, ibland handlar det kanske om betydligt enklare metoder för att stärka lärarens status i klassrummet? Efter besök i Örebro bar det av mot Växjö och en helkväll med Kronobergsmoderaterna.

Det finns en del man kan invända mot SFS sätt att räkna. De har till exempel angett rätt höga siffror för kollektivtrafik och ”glömmer” att räkna in studentrabatterna. Även en del andra siffror avviker från Konsumentverkets riktsiffror och dessutom redovisar de intäkterna i fyraveckorsbelopp men utgifterna i månadsbelopp.

Men på det stora hela spelar det inte så stor roll: det är naturligtvis inget lyxliv att leva på studiemedel, även om våra studiemedel är de mest generösa i världen. Det som däremot är verkligt intressant är att även SFS erkänner att situationen för studenter faktiskt förbättrats jämfört med tidigare år. Studenterna får det allt bättre, skriver de själva på sin hemsida, även om de är kritiska till att kommande höjning sker på lånedelen.

Jag är inte säker på att studenterna håller med dem. Det viktiga är naturligtvis vad man får ut i kronor och ören, att sedan den totala studieskulden blir ett par tusenlappar högre kompenseras rätt snabbt av en regering som prioriterar jobben och sänker skatten. Dessutom är ju utbildning en investering; man får inte bara ett roligare jobb om man pluggar vidare, det är dessutom bättre betalt.

Nu har vi höjt studiemedlen två gånger på ganska kort tid och dessutom från årsskiftet kraftigt höjt fribeloppet som tidigare hindrade studenter från att jobba extra. Det visar att Alliansregeringen är fast besluten om att vi ska ha ett starkt stöd för studier också i framtiden.

Om detta debatterade jag igår i Radio Örebros Rakt-på-sak. Även P3-Nyheter hade ett inslag om SFS studentbudget.

Att just socialdemokraterna begärt en debatt om skolresultaten kan man förstås göra sig lustig över om man vill. De bär själva ett stort ansvar för den skolpolitik vi idag ser resultatet av och de senaste kunskapsmätningarna visar snarast att vi hade rätt när vi redan i början på 2000-talet efterlyste genomgripande förändringar av det svenska utbildningssystemet. De 15-åringar som testats i den senaste PISA-mätningen började trots allt skolan 2001 – det visar hur lång tid förändring tar i skolan.

Men jag ska villigt erkänna att Socialdemokraternas Mikael Damberg inte försökte skylla problemen på regeringen, åtminstone inte helt och hållet. Han var, i alla fall i sin retorik, både ödmjuk och självkritisk. En välkommen och lite överraskande hållning med tanke på att oppositionen varit emot det mesta av de skolreformer vi fattat beslut om de senaste åren.

Den ödmjuka tonen möttes däremot inte upp med några nya revolutionerande förslag. Istället blev debatten ett bra tillfälle för Alliansen att berätta om den genomgripande förändring som Sveriges utbildningssystem just nu går igenom. Det handlar om allt från en ny lärarutbildning och lärarlegitimation till en ny gymnasieskola och bättre uppföljning genom tidigare betyg i fler steg. Bland mycket annat. Sammantaget handlar det om en politik som möter många av de problem som avslöjats i PISA och andra jämförelser mellan länder, både i synen på kunskap och på vikten av kompetenta och välutbildade lärare.

I bästa fall innebär ändå den förändrade tonen från Socialdemokraterna att vi kan få ytterligare stabilitet i skolpolitiken. I debatten idag var det tydligt att det finns en lång rad frågor där vi säkert kan hitta gemensamma ståndpunkter. Kanske en av dem handlar om friskolornas villkor, som nu ska utredas i en parlamentarisk utredning med företrädare från alla partier.

Samtidigt visade debatten att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna befäster sina roller som riksdagens ytterlighetspartier. När resten av talarna försökte vara ödmjuka och problematisera frågorna var svaret från dem enklare: i Vänsterpartiets värld löser sig problemen bara vi förbjuder friskolorna och i Sverigedemokraternas skola förbättras resultaten enkelt  genom minskad invandring. Båda uppfattningarna är lika tramsiga som de är enfaldiga.