Borg, Östros och den heliga skriften

Jag ska inte påstå att jag speciellt väl bevandrad i bibliska referenser och citat. Men efter diskussionen om kristendomens ställning i grundskolans religionskunskap har jag på något sätt blivit lite mer uppmärksam och kan konstatera att exemplen är rätt många på hur vi trots allt påverkas av vår historia – till och med i riksdagens budgetdebatt.

Både Anders Borg och Thomas Östros är ju rasande skickliga debattörer och som retoriker kan man förstås hämta metaforer, bilder och jämförelser från alla möjliga håll. En av de snyggaste formuleringarna i gårdagens debatt stod Östros för när han konstaterade att ”den som sår vind får skörda storm”. Exakt vad han menade med det var kanske inte helt tydligt, men håll med om att det är en vacker, närmast poetisk formulering.

Han har emellertid inte kommit på den själv, fick jag veta. Östros, eller hans talskrivare, har istället lånat lite från Gamla testamentet, närmare bestämt Hos 8:7 – Vind sår de, storm skördar de…

På samma sätt pratade Borg under budgetpromenaden om hur budgeten ”minsann inte är byggt på lösan grund, utan står på hälleberget”, eller något åt det hållet. Om citatet stämmer är även det en rätt solklar biblisk referens, men Borg är lite modernare och hämtar retorisk inspiration från Matt 7:35 i  Nya testamentet.  

Man kan tycka vad man vill om bibeln, men som inspirationskälla till välformulerade tal och debattinlägg fungerar den uppenbarligen alldeles utmärkt.

____

Expressens opinionsblogg skriver också om finansministerns förkärlek till metaforer

Att sitta i riksdagen – och stå i talarstolen

Jag har ibland funderat kring begreppet att ”sitta i riksdagen”. Det är tyvärr en alldeles för bokstavlig riktigt beskrivning av vissa dagar i det här huset. Efter utskottsmöte, träff med de nya moderata ledamöterna i trafikutskottet och budgetdebatt i kammaren ska jag snart springa iväg och slå mig ner i ytterligare en stol för partigruppsmöte i förstakammarsalen. Man får vara tacksam för det höj- och sänkbara skrivbordet ser ger möjlighet till arbete i upprätt läge.

Budgetdebatten var annars bra och tydlig; Anders Borg redogjorde för det ekonomiska läget och regeringens fokus på att driva en politik som håller ihop Sverige, som värnar statsfinanserna och som upprätthåller arbetslinjen. Thomas Östros hade visserligen skurit ner på antalet indignerade jag-är-djuuupt-bekymrad-repliker men hade ingen annan politik att erbjuda än den som de förlorade valet på.

Det var också premiär i talarstolen för Sverigedemokraternas ekonomisk-poltiske talesperson Johnny Skalin. Han  underströk i sitt anförande att politik handlar om svåra prioriteringar, för att sedan lova ökade utgifter på i stort sett varenda politiskt område.

SD:s politik är obegriplig och bakåtsträvande, men på ett rent mänskligt plan tyckte jag nästan lite synd om Skalin. Det är trots allt ganska få ledamöter som gör sitt jungfrutal i årets stora budgetdebatt och sedan får repliker på sig från både finansministern och oppositionens främsta företrädare. Ännu svårare blir det förstås om man dessutom företräder en politik som varken hänger ihop ekonomiskt eller ideologiskt.