Studenter vinnare i budgeten

Imorgon gör finansministern sin klassiska promenad från regeringskansliet till riksdagen med höstbudgeten i famnen. Eller om det numera är med ett usb-minne runt halsen.

Det mesta är förstås känt, den som läst Alliansens valmanifest vet hur regeringen valt att prioritera. För mig som jobbade mycket med studentekonomi under den förra mandatperioden känns det väldigt bra att budgeten kommer att leda till just bättre ekonomi för landets studenter.

Den studiesociala utredningen som såg över studenters ekonomiska och sociala situation var tydlig på en punkt; studenternas ekonomi har urholkats de senaste åren. Nu höjs studiemedlens lånedel med 500 kronor per månad, vilket naturligtvis underlättare för en grupp som redan innan har svårt att få ekonomin att gå ihop.

Dessutom höjs det så kallade fribeloppet från och med den 1 januari nästa år och det blir mer lönsamt att jobba extra vid sidan av sina studier. Även det är en klar förbättring, inte minst i ett arbetsliv där vi vet att studenter som jobbat extra har lättare att få ett jobb efter sin utbildning.

Jobbskatteavdraget som studentpolitik

Nej, jag hävdar inte att jobbskatteavdraget kan ersätta en höjning av fribeloppet. Eller en höjning av studiemedlet. Men eftersom jobbskatteavdraget utformats för att ge störst effekt på låga inkomster är det relevant även ur ett studentperspektiv.

 

Ett enkelt räkneexempel. En student som jobbar sig upp till fribeloppsgränsen på ca 100 000 per läsår har fått sin skatt sänkt med nästan 6000 kronor. Det är en femhundring extra i månaden!

 

På den här sidan kan man lätt räkna ut exakt hur mycket pengar man betalar i skatt och se hur mycket man tjänar på jobbskatteavdraget.

Arbetslivserfarenhet viktigare än högskolepoäng?

Igår kväll skrev jag några rader om fribeloppet och att vi inte borde straffa de studenter som väljer att jobba extra vid sidan av sina studier. Att extrajobb ger extrapengar är naturligtvis bra, men det verkar som att extrajobb under studierna är bra på andra sätt också.  

När man diskuterar extrajobb brukar många hävda att det bara finns en poäng med det om det finns en tydlig koppling till det man studerar. Men mycket pekar på att arbetslivserfarenhet i sig, oavsett område, är en merit när man ska ut på arbetsmarknaden. För lite drygt ett år sedan lät McDonald’s genomföra en SIFO-undersökning, där man frågade 200 svenska personalchefer vad de värderade högst när de skulle anställa. Det något överraskande svaret var att många personalchefer värderar ett halvår på en snabbmatskedja högre än en extra termin statskunskap på högskolan.

 

Extrajobb är alltså bra på två sätt: det ger möjlighet att dryga ut studiemedlet lite grann och det är en merit även om det inte finns någon tydlig koppling mellan arbetsuppgifterna och studierna.

 

Undersökningen heter ”Så viktigt är första jobbet” och man kan läsa mer om det här. 

Slopa fribeloppet

Att förbättra studenters ekonomiska situation handlar naturligtvis inte bara om att höja studiemedlet, även om jag hoppas att vi kommer att kunna göra det också. Ett effektivt sätt att förbättra för studenter vore att slopa hela eller delar av fribeloppet, alltså den reglering som säger att man bara får tjäna en viss summa pengar innan bidrag och lån börjar krympa.

 

Väldigt många jobbar extra vid sidan av sina studier och jag har alltid haft svårt att förstå varför man ska straffas för det ekonomiskt. Om man jobbar extra, som nästan hälften av studenterna gör, får man tjäna högst ca 100 000 kronor innan studiemedlet krymper. Tog man bort eller förbättrade de reglerna skulle man kunna minska skuldsättningen för många studenter.

 

Jag tror att studenter själva kan avgöra mycket bättre än staten hur mycket man kan jobba utan att det påverkar ens studier. Dessutom sänder det väldigt konstiga signaler att man straffas för extraarbete. Vi kan inte ha en situation där de som börjar närma sig inkomsttaket antingen slutar jobba eller börjar leta efter svartjobb.

 

Eget ansvarstagande och kontakter med arbetslivet borde vi uppmuntra – inte bestraffa!