Göran Persson sa vid något tillfälle, möjligen i Ordförande Persson-intervjuerna, att en politiker har tre utmaningar. Den första är att bli vald. Det var, enligt Persson, inte speciellt svårt. Tvärtom har det ju visat sig att nästan vem som helst kan lyckas med det givet de rätta omständigheterna.
Den andra utmaningen är att bli omvald. Det är lite svårare, det kräver att man förvaltat det förtroende man fått från väljarna och lyckats göra sig relevant och intressant för ytterligare en valperiod.
Den tredje utmaningen är att själv välja när det är dags att kliva av. Väldigt få klarar alla tre utmaningarna – inte heller Göran Persson själv för den delen.
En som klarat alla tre utmaningar, och som dessutom verkar ha en väldigt sund inställning till politiken, är örebroaren Mussie Ephrem (V). I Örebro är han ett ”household name” efter många år i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Han har ofta varit stridbar, synts i samhällsdebatten och stått upp för sina uppfattningar.
Han har visserligen oftast haft fel i sak, men det är inte min poäng i det här inlägget. Mussie Ephrem har nu valt att avgå, och berättar i Nerikes Allehanda om anledningarna. Återigen är han lika tydlig: politik ska vara ett samhällsengagemang och inte en livstidssysselsättning, det är dags att släppa in nya krafter och han vill testa nya utmaningar.
Själv har jag precis blivit omvald som ledamot i Sveriges riksdag. Jag kan bara hoppas att jag också kommer att känna själv när det är dags att lägga av och lämna vidare till någon annan.
Sverige behöver inte mer av Mussie Ephrems politik, men vi behöver fler politiker som Mussie Ephrem.
