Gör om, gör rätt i Örebro

Häromdagen lämnade Lars Hjälmered och jag in en motion till riksdagen om skilda valdagar för kommun- och riksdagsvalen. Det finns en rad goda skäl att ha valen vid två olika tillfällen, viktigast av allt är kanske att dagens ordning gör att de viktiga lokala och regionala frågorna hamnar i skymundan av rikspolitiken. Med skilda valdagar skulle fokus ligga på de frågor som valet gäller.

Nu ser det ut som vi får vår vilja igenom, fast bakvägen. Efter rätt mycket strul i rösträkningen meddelade idag Valmyndigheten att det finns skäl till omval i Örebro. Det avgörande beslutet är inte fattat, men med tanke på hur otroligt jämt valet blev (majoriteten i kommunen avgjordes med en enda röst) kan sjabblet vid rösträkningen helt klart ha påverkat valutgången.

Skulle det bli ett omval i Örebro kan det bli ett intressant exempel på en verkligt lokal valrörelse. Ingen rikspolitik utan en valrörelse som uteslutande handlar om de lokala frågeställningarna och vilka visioner partierna har för Örebro. Det vore verkligen vitaliserande för demokratin.

Jag skriver mer om detta på Newsmill idag

Media: NA och DN

Blogg: Kent Persson om skälen till att det kan bli omval

Nästan så jag blir vänsterpartist

Göran Persson sa vid något tillfälle, möjligen i Ordförande Persson-intervjuerna, att en politiker har tre utmaningar. Den första är att bli vald. Det var, enligt Persson, inte speciellt svårt. Tvärtom har det ju visat sig att nästan vem som helst kan lyckas med det givet de rätta omständigheterna.

Den andra utmaningen är att bli omvald. Det är lite svårare, det kräver att man förvaltat det förtroende man fått från väljarna och lyckats göra sig relevant och intressant för ytterligare en valperiod.

Den tredje utmaningen är att själv välja när det är dags att kliva av. Väldigt få klarar alla tre utmaningarna – inte heller Göran Persson själv för den delen.

En som klarat alla tre utmaningar, och som dessutom verkar ha en väldigt sund inställning till politiken, är örebroaren Mussie Ephrem (V). I Örebro är han ett ”household name” efter många år i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Han har ofta varit stridbar, synts i samhällsdebatten och stått upp för sina uppfattningar.

Han har visserligen oftast haft fel i sak, men det är inte min poäng i det här inlägget. Mussie Ephrem har nu valt att avgå, och berättar i Nerikes Allehanda om anledningarna. Återigen är han lika tydlig: politik ska vara ett samhällsengagemang och inte en livstidssysselsättning, det är dags att släppa in nya krafter och han vill testa nya utmaningar.

Själv har jag precis blivit omvald som ledamot i Sveriges riksdag. Jag kan bara hoppas att jag också kommer att känna själv när det är dags att lägga av och lämna vidare till någon annan.

Sverige behöver inte mer av Mussie Ephrems politik, men vi behöver fler politiker som Mussie Ephrem.